Vilda gröna mangos

   

      "Du har ett fantastiskt hem", sa hon och tittade noga efter dammråttor i vrårna. Jag ryckte på axlarna och förstod inte riktigt vad som förväntades av mig.
     "Vill du ha hjälp med väskan?" frågade jag och såg mig om efter bagaget. Hon hade inget med sig. Bara kläderna hon bar på kroppen och den sökande blicken. Jag kände mig obekväm och ville att klockan skulle gå snabbare. Ville att hon skulle gå hem till sig igen.
     Hon satte sig på soffkanten. "Jag kommer att stanna här ett tag. Om det är okej med dig?"
      På balkongen blåste pelargonerna sönder i stormen. Jag nickade och satte på tevattnet.